På det rundade hörnet (areten) mellan Namnlöst Dieder och Arbetets Döttrar, inne bland träden, går en tunn spricka. Sprickan är en aning expanderande. Kruxet är att inte fastna helt och hållet i lövverket som man måste klämma sig igenom, och att behålla lugnet i den konstigt nog klaustrofobiska miljön. Inga bra säkringar. Går säkert att fria. Extremt krystad, kort, smaklös, expanderande, och skrattretande intetsägande. Därav namnet!